Mexico Mission 2015 - en oförglömlig resa: Part I
Hej! Sent omsider kommer nu en reseberättelse om missionsresan till Mexiko över springbreak. Jag har varit hemma i drygt en vecka nu så det var ett tag sedan, men det har varit full rulle från efter resan och jag har behövt lite tid för att smälta denna underbara upplevelse. Nu har jag hur som helst massor av bilder att visa er! Dessutom kommer det mer så småningom, för jag har inte fått bilder från alla i min grupp än. Men vi tar och börjar från början helt enkelt!
Torsdag 12 mars
Vi samlades 3 på morgonen för att ta oss till flygplatsen. Efter en relativt normal flygresa med lay over i Dallas, Texas, kom vi fram till Cancun, Yucatanhalvön i Mexico. Därifrån åkte vi buss i typ fyra timmar till Chuburna, en liten by västerut från Cancun. Vi kom fram på kvällen och det regnade faktiskt lite när vi kom fram, men det var det enda regnet vi fick på oss på hela veckan!
Lite så här såg det ut när vi alla vällde ut från bussarna och anlände campsite.
Vi började inkvartera oss i sovsalarna, som helt enkelt var betongrum utan någon inredning förutom krokar på väggarna. Där hängde vi upp hängmattorna som vi skulle sova i. Vissa tog med sig sina hängmattor från förra året, andra (jag) köpte en för 35 dollar som man fick när man ankom Chuburna. De är hur sköna som helst - jag tror att de flesta nästan sov bättre än i sängar för det var oerhört skönt att ligga och vaggas till sömn i hängmattorna, till ljudet av vågskvalpet. <3
På kvällen efter middagen hade vi vår första kvällsandakt. Det var något av det bästa av allt vi gjorde under veckan! Vi sjöng underbara sånger, (Blessed Be Your Name och Love Is Here är mina favoriter, lyssna på spotify vetja:), vi lyssnade på "predikan" av Tom och Kelsey, huvudledarna, och lyssnade på Faith Talks av the senior leaders. Varje small group hade en senior leader, en eller två adult leaders, och fyra-sex andra high school-elever. I sovsalarna var våra hängmattor upphängda bredvid varandra, vi hängde mycket tillsammans, vi hade small group devotions varje kväll efter andakten och gjorde helt enkelt det mesta tillsammans. Small group devos var nästan ännu bättre än andakterna, för då satt vi och hade härliga samtal om tro vilket alla i gruppen var delaktiga i och bidrag mycket till. Man kunde klättra upp på taken via stegar och vissa kvällar satt vi däruppe och hade våra samtal. Ovanför oss var det stjärnklart, det var tropiskt varmt och man hörde hela tiden ljudet från vågorna intill. Underbart!
Fredag 13 mars
Denna dag var vår första arbetsdag. Vi samlades ganska tidigt på morgonen och åt frukost innan vi promenerade tio minuter bort till arbetsplatsen.
Så här kunde frukostspisningen se ut. Vi alla hade på oss våra Mano Amiga T-shirts som vi hade fått som arbetskläder. Mano Amiga är en frivilligorganisation som arrangerar missionsresor för ungdomar där takbyggande som vi gjorde är en av delarna i det hela. Mano Amiga har en hemsida med följande adress: www.manoamiga.net
Vi promenerade i morgonhettan till första arbetsplatsen.
När vi kom till arbetsplatsen började vi med att fylla hinkar med grus, sand och vatten.
Sedan hälldes åtta hinkar sand ut på marken. Två femtiokilossäckar med cementpulver hälldes ut på sandhögen.
Cementen och sanden blandades ihop.
Grus och vatten hälldes ut över cement-sandblandningen.
Cement-sandblandningen fick täcka gruset och sedan ligga och "bakas". Dessa ovaler kallas donuts för att de ser ut som donuts med hål i mitten innan de täcks så här.
Sedan mixades cementen ihop.
Den skopades upp i hinkar.
Den skickades via the bucket line till stegen.
Den skickades upp till taket via stegen.
På taket hälldes den ut.
De tomma hinkarna kastades ner.
Sedan kastades hinkarna tillbaka till cementhögen i the empty bucket line.
Man kunde när som helst byta uppgift med någon annan eller ta paus för att dricka och reapplicera solkräm. Jag märkte efter ett tag att mina favorituppgifter var att bära hinkar med vatten, sand eller grus (på grund av vattenhämtningen på Ornö kanske?!) och mixa cementen efter att den hade bakats. Att stå på stegen och skicka upp hinkarna på taket var himla kul det med, men det insåg jag först senare under veckan för i början var den uppgiften för det mesta ockuperad av de stora biffiga fotbollskillarna. Men senare under veckan började vi tjejer typ ta över de där tunga arbetsuppgifterna vilket var kul! Det var som att alla började våga ta på sig tyngre uppgifter efter några dagar. Det var häftigt faktiskt!
På förmiddagen byggde vi tak på tre små hus. Efter att taken var färdiga var det dags för blessing och tackande.
En senior leader bad för huset, familjen och för oss som grupp.
Alla kramade eller tog familjemedlemmarna i hand.
Älskar denna bild! De vita, smutsiga armarna som tar mexikanerna i hand - den här bilden symboliserar på något sätt hela Mexico Mission. Genom hårt, smutsigt arbete kommer vi dem nära och skapar band.
Efter the blessing lämnade vi arbetsplatsen och gick tillbaka till camp.
Vi åt lunch och promenerade sedan till nästa hus. På eftermiddagen hade vi bara ett tak att bygga.
Lite så här såg det ut där vi gick till nästa worksite.
När vi kom tillbaka till camp efter eftermiddagens jobb hade vi fritid.
Bad i havet precis nedanför camp lockade.
Likaså volleybollspel. Detta är helt enkelt camp. Jag bodde i det vänstraste huset, så när vi klev utanför dörren stod vi helt enkelt på volleybollplanen och praktiskt taget på stranden. Det var cirka 100 meter ner till vattnet.
Ni får veta mer imorgon eller i övermorgon!
Godnatt!
Fredrika
Å vad spännande! Vill se mer!