Hej bloggen! 

 

I måndags tillbringade jag några timmar på amerikanska ambassaden i Stockholm. Det var en upplevelse, men inte en särsklit spännande sådan. Besöket kan sammanfattas med ett ord: Väntan. Vi hade bokat tid klockan åtta och kom dit vid halv åtta, eftersom vi hade hört att det tenderar att bli rejäla köer till visumfixandet på ambassaden. Det var kanske 15 personer före i kön men rätt snart efter att vi kom började de släppa fram folk till säkerhetskontrollen. En röst i högtalare förklarade vad man skulle göra och så, och jag hann inte uppfatta allt han sa så jag blev lite nervös, men det var bara att kolla hur de innan mig i kön gjorde och härma, hehe. 

 

När man kom fram fick man visa pass, ställa sig med ryggen mot kontrollmannen och sedan gå upp på tå så att han kunde kolla under skosulorna. Sedan var det säkerhetskontroll av samma typ som på flygplatser, innan man skulle gå in i nästa hus. Jag råkade följa efter några männsikor som skulle till ambassaden för något annat ärende tydligen, och en av vakterna i säkerhetskontrollhuset kom ut och ropade att jag gick fel, vilket var en aning pinsamt... Rummet i visumansökanshuset såg tyvärr ut som ett väntrum och inte som ett coolt ställe som jag hade väntat mig. Utifrån ser ambassaden rätt ståtlig ut, men visumbyggnaden levde inte riktigt upp till det. När det var ens kölappsnummer fick man gå fram till en reception typ, ge alla pappren och blanketter och foto osv osv, innan det var dags för en ny stund av väntan. Efter det var det dags att ge sina fingeravtryck på någon platta, sedan lite mer väntan innan det slutliga momentet, nämligen själva intervjun. Trodde att den skulle pågå i typ trettio sekunder, men hon började fråga massor av saker. Frågorna var typ vad ska du göra i USA, vart ska du, varför vill du åka dit som utbytesstudent, vilken årskurs kommer du att gå i, vem betalar, vad jobbar dina föräldrar med (svår fråga att svara på på engelska - jag kan knappt ens svara på den frågan på svenska haha) och vad ser du mest fram emot. Jag var lite nervös när jag gick in i intervjubåset, men kvinnan var snäll och det var helt odramatiskt. Efter en stund sa hon helt enkelt "Your visa has now been approved" och därmed var hela visumgrejen över! Så skönt!

 

Hela visumprocessen var tyvärr riktigt dryg med sopig sajt och tvetydiga instruktioner, men hela processen är ju faktiskt nödvändig. Utan visum kommer man ju inte längre än till flygplatsen i USA liksom. Jag hade en tid bokad för några veckor sedan, men på kvällen innan upptäckte vi att vi hade beställt hem fel typ av personbevis, eller snarare, på fel sätt. Det gick tydligen inte att gå via Skatteverketshemsida, utan personbeviset behövde beställas via telefon för att det skulle få rätt stämpel på sig. Vi fick helt enkelt avboka tiden och försöka igen några veckor senare. Så, mitt slutliga tips är helt enkelt att dubbelkolla att du har alla dokument och papper i god tid innan din bokade tid. 

 

Från att jag kom till kön utanför ambassaden tills dess att jag var klar tog det ungefär en och en halv timme. När jag kom ut hade kön dock tredubblats i längd jämfört med hur lång den var när jag kom, så var där tidigt. 

 

Det var allt för den här gången, hej så länge!'

Fredrika