Hej bloggen! Idag har jag varit här i två månader! Vad passar väl bättre då om inte ett litet utvärderande inlägg om mina highs and lows under min tid här?! Jag tänkte köra några olika kategorier, nämligen skolan, maten, fritid och landet/kulturen som helhet, och ha några punkter för varje utan inbördes ordning. 

 

Reglerna: Jag har redan skrivt ett inlägg om detta och jag börjar vänja mig, men alla sifferregler och deadlines på varenda liten läxa och betygsavdrag och hall passes och allt sådant går mig lite på nerverna ibland. 

 

Skolmaten: Jag tar med mig egen mat varje dag till skolan, precis som väldigt många andra. På grund av detta regelstyrda samhälle, riktlinjerna för antalet kalorier skolmaten får innehålla, samt att den måste vara billig, är den usel. Corndogs, chicken nuggets, pommes, ost, ost, ost sammanfattar utbudet ganska bra. Det är lite smådrygt ibland att stå och fixa lunch på kvällen innan när man hellre vill göra något annat, typ sova, men det är värt tiden man lägger ner med tanke på skollunchen som man inte vill äta. Jag försöker göra lite roliga sallader att med, men det är inte alltid det finns ingredienser hemma och då blir det mest overnight oats/yoghurt/mackor osv vilket kan bli lite tråkigt ibland, men jag har upptäckt att det går att variera dessa lunchlådealternativ ganska bra ändå. Börjar dock bli lite rädd att jag kommer få brist på något för ibland känns det som att jag lever på yoghurt, men jag skulle definitivt må sämre av att äta skolmaten här, så allt är relativt! :) 

 

De tidiga morgnarna: Det är rätt så segt att kliva upp 06.00 varje morgon. Jag skulle gärna ha sovmorgon någon dag i veckan i alla fall, men schemat här är detsamma varje dag, förutom på onsdagar när vi börjar 15 minuter senare än vanligt. I Debate ska Marlena och jag debattera tillsammans för senare skolstart på morgnarna, så jag håller på att leta artiklar som styrker det, så förhoppningsvis lyckas vi övertyga vissa om att det är dags att senarelägga skolan på dagarna :) 

 

Priset: Mat är väldigt billigt här, precis som allting annat. Varje gång jag följer med och handlar eller äter på restaurang slås jag av hur billigt det är. 

 

Majskolvarna: Alltså, jag har alltid älskat majskolvar men när jag kom hit och vi åt majskolvar någon av mina första kvällar här fick jag en uppenbarelse. DEN krispigheten. Det går inte ens att beskriva i ord hur gott det är med majs här. De där majskolvarna i konservburkar i Sverige är ingenting mot färska majskolvar helt enkelt. Jag vet inte om det bara är jag eller om det inte går att köpa färska majskolvar i Sverige, men jag har i alla fall aldrig sett det i matäfferna i Sverige i alla fall. 

 

Mandelsmöret: Så himla gott. Det är en annan grej än hemgjort mandelsmör helt klart. Jag har precis upptäckt godaste melliset med mandelsmör: Äppelklyftor som dippas i en sked mandelsmör ihopblandat med en stor klick yoghurt och massor av kanel. M U M S. 

 

Nötter överallt: Jag är mycket mer noggrann med att ta med mina Epipens vart jag än går än vad jag var hemma. Hemma tog jag med mig dem om jag skulle äta något, men här tar jag med mig dem överallt för man vet aldrig när någon kan slänga fram en peanut butter jelly sandwich. Extremt många livsmedel kan innehålla spår av nötter också, eller snarare, är producerade i fabriker som hanterar nötter. Det var framför allt tufft i början, men nu när jag har hittat saker som funkar att baka med känns det mycket bättre. 

 

Ingen sås!: Alltså bakpotatis och en köttbit +... ingenting! Kyckling och potatis +... ingenting! Jag saknar såsens självklara plats vid varje måltid i princip. Det tar också emot lite att göra sås själv för cremé fraiche är ingen vanlig grej här, grädde förekommer inte i den här familjen och det är endast jag och min värdpappa som uppskattar såserna jag gör. 

 

Ingen fisk och vegetarisk mat: Kött, kött, kött. Jag tycker synd om vår jord. Efter det här året blir det köttavgiftning. De gångerna jag lagar mat lagar jag alltid vegetariskt, men jag lagar tyvärr inte mat här så ofta för det blir ett sådant stort projekt. Då måste jag nämligen följa med och handla för att hitta alla grejer och då går en till kväll utöver den kvällen jag lagar maten. Det tar emot lite tyvärr, och det är inte superuppskattat här heller med sådan här konstig mat med kryddor i... 

 

Fetträdslan: Vad sägs om 98 % FATFREE blablabla, 0-procentig yoghurt och 0-procentig mjölk? Det är liksom inte röd mjölk, mellanmjölk och lättmjölk som gäller här, utan 0. Dock är de fettfria produkterna inte alls vattniga, utan fullproppade med protein så de är ändå krämiga.Det är komiskt hur livrädda folk är här för att äta fett. I alla näringsvärdestabeller står det antal fettkalorier, och exemplet med 98 % fettfri beskriver ganska bra hur reklamen här fungerar, haha. 

 

Allting är kopplat till skolan: Detta är i praktiken väldigt likt konceptet med idrottsgymnasium i Sverige, förutom att man också tävlar för sin skola här. Att hålla på med någon sport utanför skolan är inte särskilt vanligt, utan man gör allting kopplat till skolan. Det gör det enkelt med tävlingarna eftersom de oftast är i veckorna, men jag saknar att åka iväg mer på helgerna litegrann. 

 

Att ha kör på skoltid varje dag: Detta är kanske en punkt som passar bättre under skolkategorin, men hur som helst är det så kul att den möjligheten finns och att jag tar den. Varje dag har jag kör i en timme så det känns som att jag går i musikklass igen vilket jag älskar!

 

Det sociala kring sporten: Jag är väldigt glad att jag började med cross country eftersom det händer kul sociala grejer som pasta feed kvällen innan en tävling, sleep over, banquet om två veckor mm. 

 

Cross country: Det är nog svårt för er som har följt bloggen att missa att jag inte gillar cc. Men som sagt, det var bra att jag gick med ändå eftersom det är ett socialt sammanhang.

 

Stämningen i kyrkan: Den är väldigt trevligt och inkluderande. 

 

Att jag inser hur bra Sverige är: Sverige är ett fantastiskt bra land, så är det bara. Alla trygghetssystem, att allting är relativt lika för alla och jämställdheten, som i alla fall är helt ok i Sverige, är så mycket värda. 

 

Naturen: Naturen är väldigt fin här, men som nämnt här nedanför rätt så otillgänglig tyvärr, så jag har inte fått njuta av den fullt så mycket som jag vill. Dock kommer the precious moments lite nu och då när jag häpnas av hur mycket finare höstfärgerna är här än i Sverige, hur vackert det är vid de små sjöarna som finns överallt och bara en sådan sak som hur fina de böljande majsfälten är i kvällssolen. 

Auktoritära vuxna: Något av det svåraste att anpassa sig efter. Det finns inte riktigt utrymme för diskussion som jämlikar som i Sverige, utan läraren/tränaren/värdföräldern vet bäst, så är det bara. 

 

Ingen allemansrätt: Man är hänvisad till the state parks and county parks för att vara i naturen. Det gör att skogen är rätt så otillgänglig här. Jag saknar att kunna springa i skogen precis när jag vill! 

 

Det var allt för den här gången. Men för att inte göra det här inlägget alldeles bildlöst kommer här en bild från dagens rullskidpass. Den får illustrera det jag skrev här ovan om naturupplevelse-glimtarna!

Kram på er, 

Fredrika